Nu känner jag såhär..
Vänner, ha ha dom man en gång trodde va sina vänner, känner inte en längre eller bryr sig inte?
Varför är det så eller blir så? är det mitt fel? den andras fel? bådas?

Man gör ett försök .. ingen respons. Då skiter man i det?
Ja jag vet inte.

Jag är trött på människor, falska, illaluktande och tråkiga människor.
Jag trodde att man kunde ha vänner som alltid är där för en oavsett hur länge
man varit ifrån varandra. Men vad ska jag säg, jag saknar mina gamla vänner.

Det var så mycket lättare när man var liten och inte visste så mycket. Då kunde man leka
hela dagen med sin bästis eller sin andra bästis. Antar att alla mina kompisar var mina bästisar.
Man följde med någon hem, ringde mamma och berättade var man va. Man lät fantasin flöda.

Men nu... ha ha allt ska va så jobbigt, man måste i stort sett boka en tid med varandra. Man kan inte
bara hänga och träffas när man vill. Jobb, plugg kallar men i stället för att säga jag orkar inte säger man
jag har inte tid, tråkigt.

Jag vet inte varför jag skriver detta. det är tråkigt att läsa och det är tråkigt att skriva om det men det
behövdes. Och nu behöver jag en kall dusch för att spola bort vad man egentligen känner..