Idag blev det en runda på systemet, fick även ett grattis av damen i kassan haha. Kände mig så vuxen när jag stog där. Värre var det sen att bära kassen till bilen .. som stog vid flaggen. Och idag har det inte regnat.. det har vräääkt ner. Precis som om någon bara tar en spann med vatten och vänder på den. Blöt? nej då.
Jag kände mig som en halvt levande disktrasa. 

Och nu till det oväntade. Fick ett mejl av en familj igår och jag svarar så glatt. Hon undrar om vi kan pratas vid och självklart säger jag ja. Trodde dock att hon skulle ringa imorgon, nej det var idag hon skulle ringa. Det här med klockan och några timmar hit och dit, svårt alltså. Men hon ringde iaf och hann typ inte bli nervös för jag var ju så inställd på att det var imon.

Pratade med hostmamman och hon verkade väldigt trevlig faktiskt. Hon skrattade och pratade oavbrutet. Skönt för mig för jag behövde bara säga: Mmhmm, yeah, sure, absolutly. (låter nästan snuskigt) men det var inte det alls. Hon pratade om att byta blöjor och att barnen bråkar lite med varandra och deras personligheter.

Efter 53 minuter i telefonen känns det bra. Hon hade dock några au pairer att välja på så det är ju inte säkert att dom väljer mig. Men vi får se. Dom verkade ha ett nästan extremt stressigt "schema" hemma. köra hit och dit, passa dom barnen, naptime, och fix lunch där och alla papper där. Plus att mamman inte kommer va hemma alls från och med januari. För då börjar hon plugga och kommer typ leva på collage. Och pappan jobbar typ 11 timmar om dagen.. det känns lite så faktiskt men jag vet inte. Får ta och smälta detta nu och ta mig en riktig funderare.

Det snurrar lite i huvudet nu efter allt hon berättat. Skönt att man förstog i stort sett allt iaf :)