Idag åkte jag och barnen till en farm här i närheten och matade djuren och åkte hölass(?), sprang runt i majsfältet och åt glass. Och jag har nog fasiken världens sötaste barn. Det spelar ingen roll  hur mycket dom retar mig, hur irriterad jag blir, dom är fortfarande mina barn och jag älskar dom. När lillkillen börjar bli trött gnäller han omänskligt mycket, men ibland kan han helt plötsligt titta upp på mig och säga: Malin, i love you! Fint ögonblick! och det är dom ögonblicken man värderar. Mitt kalla hjärta blev helt varmt när han sa det idag.
Precis vad jag behövde höra, man orkar lite mer då.